lägga sig ner

Idag gick musten ur mig helt.

 

Jag känner och börja tvivla på att hästarna är värt att kämpa för.

 

 

 

 

Älskade Kvistur. Den bästaste vän jag någonsin haft. Det gör ont att veta

att det gör ont i dig. Kommer det nånsin bli helt bra? Min magkänsla tror inte det.

Är det dags att förstå och inse att det är sluttränat för din del?

 

 

Att det är just Kvistur gör ondast. Min älsklingsälsklingspluttisnuttplutt!

 

 

 

 

får man lägga sig ner och dö så gör jag gärna det idag...

 

Hej!
Jag har aldrig läst din blogg tidigare, utan kom in på den idag. Läste det här inlägget och kände verkligen med dig.
Det är svårt när man vill så mycket, och lägger ner så mycker tid, energi och kärlek och man vet ändå inte om man kommer att ro det i land. Jag vill bara ge dig en stor kram, fortsätt kämpa- det känns bättre imorgon!

ånej, är han trasig?