En icke efterlängtadd ridolycka! Vi hade ridit en lååång skritt tur och var väl ca 500 m hemifrån.
Hade ridit utan stigbyglar, gick huur bra som helst. Sen skulle jag lägga ner dom igen, en efter en.
Men det fick jag inte... Kvistur small upp i luften och sen iväg, o jag fastnade i tygeln o släpades med en bit innan
tygeln faktist (TACK O LOV) gick sönder.

Först ställde jag mig upp o sa vad hände? sen svimma ja av igen. Därifrån har ja inte så mycket minne.
Det känns mer som en saga. Att jag har ringt peter,eller om det var tvärtom vet jag ej.
Att jag lyckades svara i telen när mamma ringde förstår jg inte heller... allt jag fick fram var KVISTUR KVISTUR KVISTUR KVISTUR KVISTUR...
"Men tessan, har du ramlat aav?????"
-JAAAAAAAAA!!!

Att jag fått på mig nya kläder vet jag inte heller..  Upp till akuten där jag fick röntga huve och axel.
Men efter 3 timmar där och inga större grejer på röntgen fick vi bege oss hemåt = stallet!

Var tvungen att åka och träffa min älskling och pussa på han. Han hade kliat sin svans, i stress antar jag..
Han gör det aldrig annars.. Han var nog också orolig över mamma. Fia sa att han var heelt
konstig efter.. han ville inte gå... snuffse :(:(

Jaja, jag är iaf oändligt glad att det gick så bra som det gjorde. Det är bara materiella ting som gick sönder,
och sånt går att köpa nytt. Kvistur och  jag lever och det är huvesaken, jag och min älskling!
Vi som är bäst i världen!!!!