Stack ut igår på mina två hästar. Först ut var Kvistur. Red längs asfaltsvägen som var snötäckt.

Han var så himla härlig, sprang bara på i alla tempon o hade superskoj! :D

 

Sist ut var fantastiska Rosen. Red samma väg, och my god. Den hästen. Jag är så glag som får

ha denhär hästen.

 

Pärlorna som ska få extra mycket tid dethär året :-) My love!!

 

Om och när jag skriver här så är det mest för min egen skull. Någon gång lite då och då är det skönt.

Skönt att få ner text på "papper".

 

För idag är det känslan av att ha jobbat med någonting så länge. Eller länge är väl att ta i, men det

har varit mycket jobb. Också ett helt underbart jobb, men väldigt krävande på många sätt.

Ni vet när man har jobbat hårt med någonting och plötsligt släpper det bara helt.

Min sån dag var idag. Med Rosen. Världens bästa Ros.

 

Det har varit mycket jobb med att få henne att länga överlinjen korrekt och gå med bärighet.

Hon har burit sig bra i slutet, men inte nu förns överlinjen kom med, blev allt komplett.

När man lagt ner mycket tid på någonting så är känslan när det släpper WHOAAAAAAAAAAAAA!

 

Äntligen älskade rosis! Mål 1. Den hästen är verkligen rent fantastisk! Töltade på de snötäckta vägarna

i glittrande solsken innan snön försvann igen. Hon dansade som en liten prinsessa. JAPP, det gjorde

hon sannerligen.

 

 

Eik var också superduktig idag, tack vare Erika! Unghäst är bra kul, och väldigt utvecklande ;)

 

Kvistur vilar några dagar till. Han fick skor igår, så nu rycker det i mina fingrar nåt alldeles väldigt!

BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR