Sen då?

Tiden står ganska still men vi lever. 
Vi mår efter omständigheterna bra. 
Livet har sina motgångar och detta var mitt livs tuffaste. 
Jag är så fruktansvärt glad för alla nära och kära som har lyssnat, pratat, funnits och stöttat dygnet runt. 

I vissa situationer är man starkare än man tror. Jag har klarat det så mycket bättre än jag trodde, tillsammans med min älskade sambo och livskamrat! 

Jag har aldrig varit så nära något men samtidigt så långt ifrån.

Tillsammans blir vi starka! 

Vila i frid min lilla pojke ❤️

Jag kan inte förklara. Får inte ut ett ord som känns rätt. De gör så fruktansvärt ont och jag är så tom. 
Tisdagen var ett enda mörker. Började 8 på morgonen och slutade vid 3 på natten. Hade värkar precis hela dagen och vid 18.30 föddes våran lilla pojke.
Nu är han den finaste ängeln i himmelen ❤️
Jag känner mig så tom. I så många månader har jag längtat och krigat för vad som skulle bli. Nyss var jag gravid, det är jag inte längre. Jag hade min underbara lilla bebis i magen, nu är den tom. För nu vilar han förevigt! 

Jag har aldrig känt sådan tomhet och har heller aldrig längtat efter något så mycket! 

Det har runnit så mycket tårar, men fler finns det ❤️ 


RSS 2.0