Sen då?

Tiden står ganska still men vi lever. 
Vi mår efter omständigheterna bra. 
Livet har sina motgångar och detta var mitt livs tuffaste. 
Jag är så fruktansvärt glad för alla nära och kära som har lyssnat, pratat, funnits och stöttat dygnet runt. 

I vissa situationer är man starkare än man tror. Jag har klarat det så mycket bättre än jag trodde, tillsammans med min älskade sambo och livskamrat! 

Jag har aldrig varit så nära något men samtidigt så långt ifrån.

Tillsammans blir vi starka! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0