Djass ❤️
Det var länge sedan och troligtvis inget som kommer vara så länge, men jag måste tömma mig.
Tömma mig på ord, på allt.
Det har varit en så lång resa att jag nästan saknar ord. Men jag ska försöka.
Vi trodde alltid att Djass var så speciell. Eller, det var han ju, men inte på det viset vi trodde. Han hade ont. Ja, det skulle visa sig att han hade så fruktansvärt ont.
I somras eskalerade det och vi började kolla upp honom mer. Han var halt och vi scintade honom slutligen. Det visade snabbt ett stort upptagningsområde i SI-lederna. Han behandlades och ur kom en helt ny häst. Lugn och harmonisk. Så harmonisk det gick
iallafall.
Det gick en tid och sedan kom det tillbaka igen. Vi åkte in och behandlade om men det var liksom redan försent. Djass hade för ont.
Det har tagit ett gäng med veckor att acceptera och landa i allt. Den 29 april galopperade Djass vidare till de gröna ängarna.
Jag har gråtit så många tårar.
Jag trodde jag var beredd. Eller.... jag hoppades väl att jag skulle varit det. Det blev en mental tokcrash. Slutet på alla mina hästår. Slutet med den absolut finaste häst jag någonsin ägd. Den mest personliga lilla häst.
Han som gav mig så mycket. Både glädje och sorg. Han som jag längtar efter att få sitta på varje dag.
Någongång ska vi tölta tillsammans igen, Djass. Det är jag säker på.
Tills dess ska jag sakna och längta ihjäl mig efter dig ❤️
Nu då? Körtelfeber. Ändå fint! Alla goda ting är tre, vad är härnäst?:)
2 år!
För två år sedan skedde den största förändringen på många år.
Vi gjorde slut. Vi bestämde oss för att sätta punkt på ett förhållande som innehållit mycket av allt.
Jag har alltså varit singel i två år. Två hela år!!
Grattis till mig! Just därför att det var det bästa som kunde hända mig.
Jag fick chansen att må bra igen.
Hipp hipp hurra. Firade det med en bra mil och en superlektion för Elli 🙏🏼🌟
Nu är han min!
Såg honom för första gången i maj för ett år sen. Han kom till mig i augusti. Sen dess har vi lärt känna varandra. Det har varit en bergodalbana, minst sagt. Men jösses vilka framsteg han har gjort!
Han dansade igenom besiktningen förra veckan och nu är han bara min! Kanske världens lyckligaste hästägare? 😍
Igår red jag med tårar. Av lycka! Vad jag älskar honom. Han ger mig upplevelse på upplevelse. Trodde aldrig att jag skulle få äga en sådan häst. Djass från Stora-Kroppi! ❤️
Tacksam!
Trots all skit som händer så är jag SÅ tacksam.
Tacksam för att jag får vara frisk.
För att jag har jordens finaste son.
För att jag har världens finaste vänner.
För att min familj alltid ställer upp till tusen.
För att min mamma har stöttat mig varenda millisekund denna vinter och följt med varje litet veterinärbesök.
För att jag haft världens bästa jobb och nu fått ett nytt.
För att jag har chansen att ha två fantastiska hästar hemma i stallet.
För att noahs pappa är världens bästa pappa och alltid alltid ställer upp.
För att sist men inte minst kunna ligga här raklång i sängen med en skål popcorn på magen.
Livet ändå ❤️👋🏼
2020 so far?
Såg verkligen fram emot denhär våren och sommaren. Så, vad hände?
Vägen har varit allt annat än jämn. Med sjuka hästar och sjuka familjemedlemmar så har vintern varit allt annat än rolig eller lätt.
Nu när våren kom kändes det som: äntligen!
and theeeeen? Corona? Wtfffff?!
För två veckor sen fick jag nytt jobb också, så alldeles när som helst så börjar jag på SOS Alarm som operatör 😍 det ska bli sååå roligt!
Jonathan kommer jag sakna varje dag och varje minut men vi har ju kvar varandra alltid. Så glad för honom 🥰❤️🙏🏼
Och mer? Hästarna är igång båda två äntligen.
Dom är lika fantastiska som alla underbara vår-solnedgångskvällar. Som jag älskar dom 🙏🏼
Vasaloppet 30!
Så lycklig och så nöjd. Vi hade tänkt att åka kortvasan/tjejvasan, men efter att snön helt uteblivit så gav vi upp idén. Ju närmre loppet vi kom desto mer taggade blev vi trots allt.
Två veckor innan anmälde vi oss och tänkte att löpningen får vara min grund.
Spåret här bredvid mig fixades iordning och jag hann stå på skidor i ca 15min en vecka innan. Med nackspärr dessutom. En fenomenal uppladdning enligt mig. Måndagen samma vecka tänkte jag pressa kroppen lite extra, så jag sprang 1,5 mil. I storm och motvind
och delvis regn. Fötterna blev ledsna och dom fick ligga i viloläge fram till loppet.
Vi hade supertur med vädret. Fick skavsår efter 7 km och jag fick därmed uppleva mitt pannben. Det existerar 🤣 fötterna är totaltrasiga på baksidorna, men vad gör det när man bokstavligt talat ramlat in i målet i mora?
Livet ändå. Nu tar vi nya mål 🥳 en halvmara kanske?
Spontant är bäst
Igår anmälde pappa oss till kortvasan (vasaloppet 30). Det känns så galet bra. Inteinteinte. Med den enorma snömängden iår så har det liksom inte blivit så mycket träning på skidorna. Nämligen inte en enda meter.
Det blir kul sa dom 😝🙃
Som tur är har jag sprungit en del i slutet iomed barmarken, så kondisen borde finnas iallafall.
Fortsättning följer, spännande 😂
Haaaade!
2019
Året började så himla bra. Och fortsatte egentligen ända tills Ester fick en spark i undersida huvud. Än var det ganska lugnt, om än otroligt mycket jobb med henne.
En fredag några veckor senare var vi på bio. Precis när lamporna tänds i salongen och jag tar upp telefonen så nås jag av det fruktansvärda beskedet att Niklas gått bort.
Den känslan sitter så djupt i mig och det gör fortfarande så ont. Vi hängde rätt mycket mellan 2006-2008 och jag var så glad att vi äntligen återupptagit kontakten igen. Vi kunde sitta o prata om allt mellan himmel och jord. Han var alltid så himla glad
och jag kunde verkligen inte ana hur dåligt han mådde.
Ångesten har varit brutal sedan den fredagen jag fick reda på det. Den kommer och går men fan vad jag saknar glada Niklas.
Senare på året blev min älskade mamma sjuk.
Det kunde knappast avslutats sämre.
Men nu har vi nytt år och hoppas på ljusare tider. Ordagrannt!
En häst är bara en häst
Nejmen faktiskt inte! När jag hade Rocky så trodde jag att det bara fanns en häst som honom. Såklart kommer det alltid bara att finnas en Rocky, men.
MEN.
När jag fick frågan om att ta Djáss så tänkte jag direkt; nej, ingen ny häst. Och framför allt ingen problemhäst.
Tiden gick och jag fick se film på honom.
Det väcktes en nyfikenhet som gjorde att jag ju såklaaart var tvungen att ta med mig Jossan o kolla på honom.
En ung lite osäker, väldigt lyhörd och alldeles fantastisk häst möttes vi av.
Vägen hit var varit enormt krokig och bökig.
Han har krävt mycket tid, MEN som han vunnit mitt hjärta.
Jag vågade lita på honom, tro på honom.
Tack vare det har jag fått allt tillbaka. Vilken fantaaaaaastisk individ. Jag är så lycklig för att ödet, eller vad det nu är, förde oss samman.
Tack Jenny för att du trodde på oss och tack Kristin för att du gör det möjligt.
Varje dag gör han mig så glad. Jag har varit tveksam, och påväg att ge upp så många gånger. Det har varit mycket svett och tårar för att förstå och få det att funka på alla håll.
Älskade Djáss, vad du är bra. Tack för att jag får förvalta dig 🥰❤️
Häst är bäst
Djáss har snart varit här i tre månader och som jag älskar den hästen.
Från dag 1 har han varit otroligt svår och känslig. Han är fortfarande känslig men ju mer tiden går desto mer litar han på mig och jag på han. En sån häst som man vill gråta lite av lycka för varje litet framsteg.
Idag har vi varit iväg till Olivia haft kurs. Djáss fick följa med för lite miljöträning.
Jag är så stolt! Så himla cool med allt och han var en drööm att rida. Ute bryr han sig inte om något alls. (Förutom lite stora regndroppar som kunde dödat honom).
Äääälskar den hästen ♥️
Svårt att ta in
När någon rycker undan mattan
Som att man raseras totalt.
Senare delen idag har varit toppen. På alla sätt och vis. Solen kom fram i samma sekund som jag slutade jobbet. Red Djáss som var en pärla - igen!
Skyndade hem och duschade, varpå vi åkte ner på stan och åt, sååå goda burgare.
Sen var det dags för bio. Tills Frank skiljer oss åt närmare bestämt. Har nog aldrig skrattat så mycket. Vilken film!!
Sen, när filmen avslutats och lamporna tänts nås jag av ett besked. Ett så fruktansvärt tragiskt besked. Min fina kompis Niklas har lämnat jordelivet. Jag kan inte beskriva känslan. Älskade Niklas, vad hände?
Jag fick en lång sista kram och det är jag så glad för, även om jag hatar att det var den sista.
Du glada, spralliga buse, sprid den glädje du alltid gjorde här - på andra sidan.
Vi ses igen ♥️♥️♥️♥️
Ett års sammanfattning
Det har snart gått ett år sen förra inlägget. Bättre sent än aldrig tänker jag.
Jag tänkte att 2019 skulle visa sig ifrån sin bästa sida, och SOM det har gjort. 2018 var rätt så plättlätt att slå med alla kaosartade sagor som utspelade sig. Tack och lov tog det slut där och då!
2019 då? Vad har vi gjort?
Sammanfattningsvis så har vi solat och badat precis så mycket som var möjligt. Vi har varit på västkusten och åkt segelbåt. Vi har varit hemma och haft fantastiska solnedgångskvällar både i båten och vid stranden. Vi har ridit nattritter och busridit.
Ätit glass och levt livet som om vi vore 15 igen.
Vi har träffat så mycket roliga människor, nytt som gammalt. Ptja, jag har levt livet helt enkelt ♥️
Hästarna går bra dom oockså! Ester har utvecklats suupermycket.
Den största skillnaden nu är att jag har fått hem Djáss. Han är en ung arduravkomma! Han gör mig så stolt och glad!!
Jag har även börja hållt lite lektioner/kurser igen, såååå himlan kul ♦️♠️
Vilket år
Jösses vilket jävla år. Med betoning på jävla.
På alla sätt och vis. Det började helt fantastiskt! Rocky kändes fantastisk och fortsatte så tidigt i säsongen. Vi utvecklades så galet mycket, där både Nina och Eyjo stöttade oss till tusen.
Vi satte personbästa på 6,67 och därmed 0,03 ifrån SMkval.
Vi hade så kul och som jag älskade honom.
Han åkte hem och jag flyttade äntligen till stan igen.
Resten är inte värt att nämnas.
Sista delen av året har varit bra. Lärt känna många otroligt roliga människor och en sak är jag säker på; 2019 kan knappast bli sämre!
2019 - visa dig från din bästa sida 😍
GOTT NYTT ÅR!
Livet
Den största förändringen i livet är att vi har gått skiljda vägar, jag och noahs pappa.
Det har varit en jobbig övergång som börjar dala ut i något riktigt bra.
Jag trivdes super innan med att vara själv och nu för första gången på alla år börjar jag hitta tillbaka till mig själv.
Det finns så otroligt mycket att lära om sig själv, och är det något jag lärt mig så är det att man ska vara lycklig istället för olycklig.
Borde väl egentligen bara säga TACK! För att jag äntligen får må bra igen!
Man lär sig vilka som verkligen betyder något, när något sådant händer.
En person som måste lyftas är min kära vän Jonathan. Varje dag är han stöttande, lyssnande, peppande, tröstande, närvarande. Helt enkelt världens bästa jobb, utan det hade jag gått under.
Ester min ester
Sista veckorna har det hänt otroligt mycket i livet.
Däremot så har det blivit mycket bra också. Jag har lagt ner mer tid på Ester och jag är så glad för det.
Hon är 5 år och jag har alltid önskat att hon vore äldre. Varför vet jag inte, men antagligen för att hon ska vara mer klar..
Tre sista veckorna har hon bara gått ifrån klarhet till klarhet. Igår packade jag in henne i släpet och åkte hit till Horshaga. Vi passar gården medans hela gänget är på NM (där det fö går suuuperbra). Ester var superduktig att lasta, tog resan med
ro och gjorde sen sitt livs bästa ridpass. Så himla fin! Blir sååååå glad! Faktiskt överlycklig!
Tänkte att vi hade en lyckoträff så att dagens pass skulle bli mindre bra, lite för att vi skulle komma ner på jorden, men icke, turen fortsatte även idag.
Återstå att se vad hon vill bjuda på imorgon.
Är såå glad att jag inte har sålt henne, hon får vara kvar, min fina häst ❤️
Update vår
Nu är våren här på intågande. Solen lyser och man blir alldeles lycklig i kroppen. Tror hästarna känner likadant :) förutom att det är geggamojja på precis alla ridvägar. Jaja, det betyder ju att sommarn snart är här, så vi håller ut!
Rocky är i fantastiskt bra mode. Vi har ridit tre lektioner för Nina. Hon är bara så frrruktansvärt bra. Hon bara löser allt.
Älskar känslan när han dansar fram heeelt lösgjord och flyger fram med full kraft och spänst.
Rider mindre i paddock och mer ut, ooooch vad han gillar det.
Det ska bli så HIMLA kul med denhär säsongen :-) nästa lördag är första tävlingen. I början på veckan ska vi rida ovalbana för första gången för året, känns lagom ju? Hahaha!
Lite seg, men skyller på underlaget rakt av.
I helgen är det Eyjokurs igen. Denna gången får bara Ester följa med 😍 Spännandee!
Ester
Den bortglömda hästen. Ester min ester. Har typ aldrig sett den hästen på bild. Eller okej, typ två gånger kanske?
Hon är riden ganska så jättelite pga tidsbrist.
Ewe har haft henne ett tag och jag tog över för över en månad sen.
Jag har alltid älskat Arduravkommor och jag köpte henne på ren chansning.
Såg en bild och lite stam. Hon blev skjutsad till Säve där GK-SM pågick och fick bo i en box.
Jag köpte henne vad jag skulle säga superbilligt och har bara tänkt se vad det blir av henne. Hon överraskar hela tiden och jag har nog aldrig haft en så
Ambitiös liten bebishäst.
Eyjokurs
I helgen kom eyjo upp tillsammans med min bäste vän Bella. Att äntligen få spendera en helg ihop med henne.
Kursen var i Avesta i ett ridhus. Vi började sätta lite mer tryck i honom och som han gick.
Vad jag älskar den hästen! Han bara gör och gör, han gör allt för mig!
Rocky trivdes bra med Eyjo, ruskigt flott 😍🌟
Video finns på instagram bl.a :)
Jag har sagt det många gånger, men jag har verkligen hittat Han med stort H! Världens bästa häst!
Myyyycket roligt som händer nu!
Träningen går framåt
Vinterträningen går ändå framåt måste jag säga, trots skitvädret. Vi har haft ca tre fina dagar hittils denna vinter.
Får man ens kalla det för vinter?
Först är det lera lera och åter lera. Sen kommer det snöö och det blir alldeles glittrande vackert. Det regnar självklart bort direkt, innan det fryser på och det kommer lite snö igen. Så håller det givetvis på om och om igen. Jag blir så trött!
Men! Rocky känns superfin och han jobbas lite lagom. Egentligen lite för lite tack vare vädret men han verkar må bra ändå :-)
Vi var till Nina förra veckan och fick en superbra lektion.
Idag idag idag! Var en riktigt bra dag. Vi åkte till ridhuset, jag och Rocky. En supertaggad ponny som ville springa massor.
Och känslan när man tränat något ett tag och det äntligen släpper.
I vårat fall har det varit galoppen. Han har supergalopp men har aldrig riktigt orkat bääära sig i den. I högre tempon, men inte i lägre. Idag blev han sååå ridbar, helt mjuk och följsam i en helt fantastisk ARBETSGALOPP. Vilken känsla. Hoppade av och
dansade lite av lycka. Den hästen!
Dessutom har jag börjat rida Ester igen och hon är såå duktig! Lilla prinsessan.
