skrämmande

En sak som skrämmer mig är hösten. Inte just för att höst är höst, för det är egentligen

ganska så mysigt.

Men förra hösten var en ren mardröm av många aspekter.

Först opererades Kvistur, och fick senare på kvällen akut kolik. Veterinären

trodde på tarmvred, så lasta och åk. Han blev kvar på strömsholm, men blev

ganska snart piggare.

 

Inte alls långt senare skadades Disa på sin krok till vattenhinken. Hela nosvingen hängde lös.

Finadynet för denna åkomman tog hennes liv. Just detta krossar mitt hjärta 10 ggr om när jag

skriver dethär. Min älskade lilla häst! En vecka i ovisshet och bara stor sorg innan vi fick veta

att inget fanns att göra. Kroppen var förstörd innifrån.

Disa var våran enda rest av älskade Drottning. Vår första häst! Jag saknar disa så fruktansvärt mycket.

Hon sitter på min vägg och jag ser henne varje dag. <3

 

Himlen grät lika mycket som jag, för det regnade precis hela tiden, hela vintern igenom.

Julafton fick vi spendera på Strömsholm med en sjuk Eik. Strax senare insjuknade även Fáni.

Så han fick bo på samma eländiga ställe över Nyår. Rosen och Naela klarade sig med bara feber.

Muninn och Kvistur helt friska.

 

Ja, jag vill lova att den hösten var av de högsta mardrömmar man kan skåda och uppleva.

Denhär ska bli så mycket bättre!

Hösten är ju trots allt rätt vacker med alla färger. Men hösten gör fortfarande lite ont!

 

När något dör, så föds något nytt. Qvicka föddes samma dag som Disa somnade in.

Ödet <3

 

 

Jag är helt på din sida.. Hösten är en skrämmande årstid.. Det är helt galet vad du fick gå igenom förra hösten, det är inte okej.. Kramar!