Vilken dag... Jobbet går alltid lika långsamt (naturis). Och idag var vi trots allt utan chefer och allt!
Snökaoset började tidigt imorse, och som alla vet kör ju min kära sambo snö i massor förtillfället.
Efter jobbet gick jag i CONVERSEskor och mötte min syster i allt slaskplask. Hon och Sara hade
haft Goliat när vi båda jobbade. Humöret blev allt sämre ju blötare jag blev.. vi (läs sara) fick GRÄVA fram bilen.
EN TIMME senare befann jag mig i stallet. Vägarna totaaaaaaaaaaaalt oplogade och humöret allmänt åthelvete :)

I stallet hade Sofia satt på min älskling ett fleecetäcke, så att han skulle torka lite.
Jag tog mot förmodan utt honom och red igenom honom i paddocken. Jag antog väl att det inte skulle
bli en succé med all denna snö i kombination utan snösulor.

Goliat sprang som en galning och ville busa med Kvistur, vilket gjorde honom en aaaaaning snurrig.
Han sprang hysteriskt i traven och frustade HÖGT i vareeenda steg. Han fick galoppera av sig lite.
JÖSSES, kan inte säga annat. Han gick i form och galopperade som han aldrig gjort förut.. så mjuk som jag aldrig kännt.
Efter många varv i galopp släppte han även lika fint i traven. LYCKA!!!! Jag fick äntligen chans att rida min häst
MJUUUUK igen :) ÅH vad jag älskar min häst!!!! SÅ HIMLA FIN!! Red bara trav och galopp. HAN BLEV SÅ MJUK!

Nu får han vila ... MIN ÄLSKLING!!!