En fredag några veckor senare var vi på bio. Precis när lamporna tänds i salongen och jag tar upp telefonen så nås jag av det fruktansvärda beskedet att Niklas gått bort.

Den känslan sitter så djupt i mig och det gör fortfarande så ont. Vi hängde rätt mycket mellan 2006-2008 och jag var så glad att vi äntligen återupptagit kontakten igen. Vi kunde sitta o prata om allt mellan himmel och jord. Han var alltid så himla glad och jag kunde verkligen inte ana hur dåligt han mådde. 

Ångesten har varit brutal sedan den fredagen jag fick reda på det. Den kommer och går men fan vad jag saknar glada Niklas. 

Senare på året blev min älskade mamma sjuk. 

Det kunde knappast avslutats sämre.

Men nu har vi nytt år och hoppas på ljusare tider. Ordagrannt!