Det har varit en jobbig övergång som börjar dala ut i något riktigt bra. 

Jag trivdes super innan med att vara själv och nu för första gången på alla år börjar jag hitta tillbaka till mig själv. 

Det finns så otroligt mycket att lära om sig själv, och är det något jag lärt mig så är det att man ska vara lycklig istället för olycklig. 

Borde väl egentligen bara säga TACK! För att jag äntligen får må bra igen! 

Man lär sig vilka som verkligen betyder något, när något sådant händer. 

En person som måste lyftas är min kära vän Jonathan. Varje dag är han stöttande, lyssnande, peppande, tröstande, närvarande. Helt enkelt världens bästa jobb, utan det hade jag gått under.