Ibland känns det som att det enda folk glädjs åt, det är motgång. Att ständigt jämföra sig.
Jag anade det, jag gjorde verkligen det. Men för guds skull..

Jag känner nästan detsamma - bara för att.
Det skulle kunna vara så roligt om man kunde GLÄDJAS åt varandra ist för att känna hot.


På tal om annat så har jag ridit på Kvisten idag. Beslöt mig för att ge honom endast en 2 veckors vila Nu,
och sedan ge honom längre om ett tag. Han var Så taggad och SÅ pigg. Red i snöstorm, vilket inte gjorde det så
enkelt att se i farten :)
Paddocken är så fruktansvärt tråkig att nöta i runt runt. Den är ju liksom inte Kvadratisk eller Rektangulär
utan mer som en halvcirkel. Jättedrygt.. Jaja, han var jättemjuk i skritten iallafall, traven blev han också
jättemjuk i och sist tölten. Han vägrar ju som sagt gå i KORT tölt nu, vill springa på mera, för att bevisa att
han orkar faktist det :)
Därefter red vi ut på skogsvägen uppemot skogen. Han är så FIN! Velar mindre och mindre för varje gång.
På tillbakavägen började vi tölta. Han är SÅ JÄVLA HÄFTIG. Släpper helt, går ner i form och bara mosar tölt.
Nu går det alltså typ i mellantempo. Ner för en liiite sluttande backe där tölten blir ännu häftigare och formen kvarstår.
Frågan är; Vart ska han sluta?  Han kommer bli fin, MYCKET FIN!! :)

Sen hade jag fått i uppgift att rida Ódinn, en brunblack vi har i stallet. Skrittade upp på samma skogsväg
som jag red Kvistur på. Mjukade upp och satte sedan igång i tölt. Helt klockren var han, så jag ökade lite.
Herregisses, inte visste jag att han kunde sånt. Jäklar vad det gick. Så himla fin var han :)