Idag fick jag se på när den svarta faran kastade av mamma rakt ner i isen med huvet först. Hon svimmade av i några sekunder och sedan var allt minne som bortblåst.
På 5 min så frågade hon säkert 40 ggr vad som har hänt, var vi va, hur kom vi hit osv osv. Det fanns inte en endaste gnutta minne nånstans.

Jag bestämde mig för att ringa ambulansen när jag märkte att det bara blev värre.
När mamma tog av sig hjälmen och kände med handen i bakhuvet så hade hon blod i hela handen. Jack i bakhuvet.

Ambulansen kom och vi åkte in till
Akuten. Fortf noll minne. Jag fick berätta allt om o om igen.

På akuten gjordes kontroller för att se så att allt stog rätt till. Man gjorde även en skallröntgen för att utesluta blödning i hjärnan.

Men vi hade turen med oss idag, så det blev "endast" mörbultad, rejäl hjärnskakning och ett stygn i huvet.


Var rädda om varandra. Man vet aldrig när det händer nån något.
När jag hörde smällen idag och tittade bakåt så såg jag först bara en skenande disa, och därefter mamma som bara låg helt blixtstilla på backen. Jag trodde inte ens hon levde.
Den paniken, mina vänner, den vill jag aldrig känna igen. Mamma <3