Disa från Hillebo

Ska försöka mig på att skriva ett inlägg om allting.

Tårarna rinner och rinner, jag kan inte förstå, hur mycket jag än försöker - att hon är borta.

Min älskade lilla häst.

Disa är/var våran första egna uppfödning, efter våran första helt egna islandshäst Drottning.

När Drottning blev dålig var vi så glada över att kunna ta ett föl på henne.

Fölet som kom var DISA.

Disa var ända sedan dag 1 ett livligt busfrö som alltid hittade på massa bus.

 

Inridningen kom och vi såg att det började växa fram en riktigt fin tjej därunder. Vi fortsatte träna..

Efter en tid bröt hon käken i boxen, men repade sig fort och gick snart att rida på igen.

 

I våras åkte Disa till Jökull på träning. Visning var inte planerad, men visning blev det.

Hon var så himla fin. När hon på exteriörvisningen stog och sträckte på sig var vi så stolta.

Sedan töltade hon hem fina 8or för sin fantastiska tölt. Jökull bara älskade Disa.

 

Jag älskade att sitta på henne när hon bjöd på den tölten. Min aldeles egna töltmoppe.

 

Disa var en häst med otroligt mycket egen vilja, men fick man rätt på den viljan så hade man

en faaantastisk ridhäst.

Nybörjare eller mer erfaren, alla kunde rida henne.

 

Vi skulle ut på våran första tävling tillsammans på Bärby mitten av september.

Två dagar innan fastnade Disa i kroken till vattenhinken och fick därmed sy 20 stygn i nosen.

Hon blev satt på pencelin och finadyne mot den skadan.

 

I tisdags hittade jag henne i hagen med jäääättesvullet huvud. Fick panik. Av vad?

Tog tempen och den visade feber. Ringde ut veterinär som inte gjorde mycket annat än att avvakta,

precis som resten av alla gånger de var ute.

 

Hade alla som varit ute hos oss kunnat säga någonting annat än att vi skulle avvakta gång på gång

så hade nog Disas liv gått att rädda. Att spruta i henne alla medicin, trots att man märkte att den inte

gjorde någon skillnad positivt. Man hade bara sönder henne ännu mer.

 

Finadynet har gjort att det började läcka protein/vätska i njurar och tarmar.

Hon har fått tre behandlingar med blodplastma, men var i för dåligt skick för att svara på dom.

 

Igår gick värdena upp, och idag var hon i sånt dåligt skick att det inte fanns något annat beslut

än att låta henne somna in. Hon var fruktansvärt sjuk, hennes hjärta slog så högt, hennes värden var i botten,

hennes slemhinnor hade börjat torka och ändra färg. Hon var nära en allmän organkollaps.

Vi fick skynda oss in och ta farväl av våran älskade vän.

 

jag finns verkligen inte ett enda ord. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka min fina häst.

jag... åååååååååååååååååååååååååååååååh :'( MIN ÄLSKADE DISA!!!!

 

VILA I FRID, min vän!

*27/5-2008

+6/10-2013

 

Glöm aldrig att vi älskar dig. Du finns med oss.

 

 

 

Vännen<3<3

Tycker så himla synd om er, jag bara gråter och gråter jag också <3 <3

Det gör så ont i hjärtat att få höra sånt här.. Mina tankar går till dig! Kramar!! <3

<3

Vet hur galet hemskt det är. Hur svårt det är att inse, jag förstår inte än att Örn är borta ?! :(

Blir tårögd att läsa ditt inlägg, väldigt fint skrivet !



Kram på dig <3

Nämen usch vad tråkigt :(